Stora barn behöver också sina föräldrar – idén om en allmän deltidsrätt

Publicerat den 3 April 2012 kl.20:45

Jag fick en reaktion på min debattartikel från frilansjournalisten och författaren Katarina Bjärvall: ”Jörgen. Jag tycker att du är lite väl försiktig. Stora barn behöver sina föräldrar minst lika mycket som små, så jag tycker att rätten till deltid borde utsträckas ända upp till 18 år.”

Jag håller med om att äldre barn också behöver sina föräldrar. Det kan också finnas andra anledningar till att vilja arbeta mindre än heltid. Jag tycker därför att deltidsrätten borde gälla alla, även de som inte har barn hemma. En allmän deltidsrätt vore en välfärdsreform som skulle öka människors ”tidsautonomi”, och därmed deras livskvalitet, utan att medföra speciellt stora konsekvenser för samhällsekonomin. I min avhandlings sista kapitel (pdf-sida 223 här: Studier i tidsmässig välfärd Jörgen Larsson.) utvecklar jag tankarna om detta, och beskriver bl a Hollands lag som ger arbetstagare ökade rättigheter till både heltid och deltid. Fackförbundet Kommunal har avtal om hel- och deltidsrätt i vissa kommuner. Jag har hört att Nynäshamn har infört och utvärderat detta med positiva resultat bl a avseende sjukskrivningar (men jag har inte kollat upp detta själv). Det vore kul om frågan om allmän deltidsrätt kom upp på den politiska agendan. Det finns ju också risker med en allmän deltidsrätt, framförallt att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor riskerar att öka om det skulle bli fler kvinnor som utnyttjade rätten att gå ner i tid.

4 kommentarerer


  1. Jag vill inte argumentera emot detta, men en skillnad mellan små och stora barn är att stora barn är vakna längre på kvällarna.

  2. Cecilia Erlandsson
    4 April 2012 kl. 15:12

    Jag tycker att det har högst prio att få papporna intresserade av att arbeta föräldrardeltid. Ev utökning när man har äldre barn eller inte har barn alls tror jag får anses som steg 2. Precis som beskrivs i din rapport har jag under mina 20 år som småbarnsförälder sett hur vi ökat o ökat arbetstiden. Normen går mer o mer mot att båda arbetar heltid även när barnen är mycket små. Dagens kvinnor vill inte längre ta de nackdelar i karriär som det innebär att arbeta mindre än männen samtidigt som bla RUT-avdrag underlättat för barnfamiljerna att arbeta mer (dvs totalt ökad andel betalt arbete för kvinnor). Min personliga uppfattning är att det bästa för barnen och familjen är om båda föräldrarna kan arbeta deltid för att ge jämställda förutsättningar på arbetsmarkanden oavsett kön, samtidigt som barnen får bra kontakt med båda föräldrarna.

  3. Jag håller med om att deltidsmålet i första hand bör inrikta sig på föräldrar med små barn, dvs barn som beror av föräldrarnas närvaro och fokus när det gäller att få de riktigt basala behoven tillfredsställda. Medan en treåring inte kan värma sin mat det själv kan en sextonåring göra det. Det finns andra behov hos äldre barn. Ja. Men låt nu inte målgruppen bli så bred, tappa inte fokus kring detta förslag. Det är inte på grund av sextonåringars behov som föräldrar separerar. Det är på grund av 1-3 åringars tidsmässiga utrymmeskrav ihop med massa andra simultana roller som förhållanden dalar och sedan bara försämras. Det är där vi måste åstadkomma en förändring som gör att föräldrar orkar fortsätta att hålla ihop, glädjas ihop och kämpa ihop. Men jag tycker att deltid kanske mer är ett plåster på såret än läkning av det. Läkningen tycker jag vilar mer i insikten av böcker som Rik på riktigt, dvs att människan kanske måste våga/vilja överge sin tro på att materiell lycka och framgång är ett realistiskt och värdefullt mål vid 30-årsåldern. Har man mindre att bry sig om, har man mer tid för det man har. Så jag välkomnar även debatt om hur vi ska bli mer nöjda med mindre. Det hänger liksom ihop. Så tänker jag.

  4. Att korta arbetstiden och göra den mera flexibel kan ses som metoder att anpassa arbetet till livet. Detta borde vara självklart om vi ska kunna leva jämställt, som innebär att dela både det betalda och det obetalda arbetet. Jämsätlldhetslagen (som numera ingår i Diskrimineringslagen) slår i 3 kap fast att det är arbetsgivares och fackliga företrädares skyldighet att organisera arbetet så att det är möjligt för alla arbetstagare att förena arbete med ansvar för hem och familj.

Skriv nåt här!