Jag fick en reaktion på min debattartikel från frilansjournalisten och författaren Katarina Bjärvall: ”Jörgen. Jag tycker att du är lite väl försiktig. Stora barn behöver sina föräldrar minst lika mycket som små, så jag tycker att rätten till deltid borde utsträckas ända upp till 18 år.”

Jag håller med om att äldre barn också behöver sina föräldrar. Det kan också finnas andra anledningar till att vilja arbeta mindre än heltid. Jag tycker därför att deltidsrätten borde gälla alla, även de som inte har barn hemma. En allmän deltidsrätt vore en välfärdsreform som skulle öka människors ”tidsautonomi”, och därmed deras livskvalitet, utan att medföra speciellt stora konsekvenser för samhällsekonomin. I min avhandlings sista kapitel (pdf-sida 223 här: Studier i tidsmässig välfärd Jörgen Larsson.) utvecklar jag tankarna om detta, och beskriver bl a Hollands lag som ger arbetstagare ökade rättigheter till både heltid och deltid. Fackförbundet Kommunal har avtal om hel- och deltidsrätt i vissa kommuner. Jag har hört att Nynäshamn har infört och utvärderat detta med positiva resultat bl a avseende sjukskrivningar (men jag har inte kollat upp detta själv). Det vore kul om frågan om allmän deltidsrätt kom upp på den politiska agendan. Det finns ju också risker med en allmän deltidsrätt, framförallt att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor riskerar att öka om det skulle bli fler kvinnor som utnyttjade rätten att gå ner i tid.

Katarina Bjärvall tar också upp en miljöaspekt på mitt förslag: ”Sedan håller jag inte med om att föräldrar ska kompenseras ekonomiskt om de går ner i tid. Ur ett miljöperspektiv blir det kontraproduktivt, tycker jag – mer pengar betyder mer miljöskadlig konsumtion. Jag förstår klassproblematiken i det – utsträckt föräldraledighet på deltid blir ett privilegium för medveten medelklass som har råd. Men det är egentligen en större fråga som bäst hanteras genom höjda löner i låglöneyrken och höjda skatter för höginkomsttagare. Tycker jag.”

Din poäng att föräldrar av miljöskäl inte borde få ekonomisk kompensation är en svår fråga. Här står olika mål mot varandra. Mot en kompensation talar argumentet att det skulle höja konsumtionen och därmed miljöbelastningen (detta resonerar jag om på sid 41 i den här rapporten). För en kompensation talar att många fler småbarnsföräldrar då skulle gå ner i arbetstid och därmed få en högre tidsmässig välfärd. För en kompensation talar också argumentet att det skulle locka en del pappor och bidra till att luckra upp dagens genusmönster som innebär att det nästan enbart är mammor som jobbar föräldradeltid. Jag tycker att argumenten för en kompensation är starkare. Vad tycker du (som har läst så här långt och uppenbarligen är intresserad av frågan)?
Mvh. Jörgen

Häromdagen hade jag mina ”15 minutes of fame” eller i alla fall 8 minuter i P4 med Lotta Bromé. Om du är för tidspressad för att läsa avhandlingens 250 sköna sidor så kan du lyssna på intervjun här (lyssna direkt genom att klicka, eller ladda hem filen först). Jag tycker att jag fick sagt det viktigaste både från avhandlingen och om mitt förslag om 35-timmarsvecka för småbarnsföräldrar.

Totalt set var genomslaget i media stort. TV4 hade ett kort inslag (36 sekunder in i klippet här). Både Göteborgs-Posten och Sydsvenskan slog upp detta stort på förstasidan. Om du vill läsa i GP finns intervjun med mig här, och en intervju med deltidsarbetande pappa här. Pressmeddelandet finns här.

En av mina forskningsfrågor är vilka samhällsförändringar skulle kunna förbättra småbarnspappors möjligheter att arbeta deltid. Jag resonerar om detta på sid 85-93. Jag har också presenterat mitt förslag i en debattartikel i Aftonbladet 25 mars: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article14570871.ab Vad tycker du om förslaget? OBS var inte bara snäll! Om du ser eller hör någon kommentera mitt förslag i media så är jag också tacksam om du tipsar om det nedan.

Sju års arbete är klart. Det känns fantastiskt skönt. Det sista året har varit tufft, som jag skriver i förordet ” Mer än en gång har jag känt det absurda i att sitta och skriva på en avhandling om tidsmässig välfärd när jag själv är tidspressad. Jag brukar trösta mig med Richard Bachs ord ”You teach best what you most need to learn.” Det har dock varit en ynnest att få möjlighet att under flera år fördjupa mig i något som engagerar mig så starkt. Jag känner en stor tacksamhet gentemot det svenska samhället (via den statliga forskningsstiftelsen Formas) som har möjliggjort detta. Min förhoppning är att mitt arbete på något sätt ska bidra till andra människors tidsmässiga välfärd.”

Avhandlingen består av fyra olika delar. I introduktionen analyserar jag begreppen tidsmässig välfärd, tidspress, tidsnöjdhet, tidsstrategier och tidspolitik. Här finns också sammanfattningar av avhandlingens olika delar. Den andra nyskrivna delen av avhandlingen är rapporten Pappadeltid. En väg till högre tidsmässig välfärd och ökad jämställdhet? Två delar av avhandlingen är publicerade tidigare, dels en artikel där jag analyserar självhjälpsböcker, dels rapporten Om föräldrars tidspress.

Du kan ladda hem hela avhandlingen här: Studier i tidsmässig välfärd Jörgen Larsson. Om du bara vill ha rapporten om pappadeltid kan du ladda hem den här: Pappadeltid Jörgen Larsson. Vill ha ett tryckt exemplar av hela avhandlingen så kostar den 150 kr plus porto och beställs genom att maila: gunilla.gustafsson@socav.gu.se

Disputationen äger rum 23 mars 2012 kl 13.15 i sal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg.

Jag har tillsammans med forskare på Chalmers skrivit rapporten ”Klimatomställningen och det goda livet” som Naturvårdsverket har publicerat. En vanlig föreställning är att omställningen till ett klimatmässigt hållbart samhälle kan ske på teknisk väg och därmed inte på något påtagligt sätt kommer att påverka människors livsstil, t.ex. att vi kommer att kunna köra lika mycket bil men att bilarnas utsläpp blir så låga att vi ändå kan nå klimatmålen. Andra betonar istället att en klimatomställning, förutom nya tekniska lösningar, kommer att kräva uppoffringar i form av beteendeförändringar. I rapporten utforskar vi en tredje väg som innebär att klimatomställningen visst kommer att kräva beteendeförändringar, men att vissa av dessa kan vara gynnsamma för människors välbefinnande.

Vår utgångspunkt har varit den framväxande lyckoforskningen (läs sid 12-34 ifall du vill få koll på varför vissa individer är lyckligare än andra). Därefter analyserar vi tre områden där välbefinnande och minskad klimatbelastning kan gå hand i hand: arbetstidsförkortning (sid 39), ökad andel tjänstekonsumtion (sid 48) och stadsutveckling för minskad energikonsumtion (sid 51). Du kan ladda hem rapporten här.

Det går så långt mellan mina blogginlägg att jag aldrig riktigt lär mig tekniken. Länken till rapporten i förra inlägget funkade inte i vissa web-läsare. Ett nytt försök kommer här.

Jag är i sluttampen av mitt doktorandarbete och kommer att disputera med min avhandling om tidsmässig välfärd strax innan jul. Jag brukar förorda strategin att inte svara ja direkt på olika förfrågningar utan istället säga ”kul att du frågar, jag ska kolla om jag kan”. Det ger en möjlighet att fundera lite på saken. Men så här i sluttampen av avhandlingsarbetet behövs ingen sådan reflektion, oavsett vad frågan är så är svaret ”NEJ, jag har häcken full med att skriva klart min avhandling som handlar om tidspress”.

Fast jag säger inte alltid nej. Jag lägger också en del tid på ett jätteintressant nytt forskningsprojekt som jag kommer att arbeta med efter min disputation. Det är ett projekt som kopplar ihop miljöfrågorna med ”lyckoforskningen”. Syftet är att identifiera målkonflikter men också möjligheter där styrmedel kan stödja både ”det goda livet” och låg klimatpåverkan. Vi har nu utformat en preliminär enkät för att samla in datamaterial. Innan enkäten går ut brett behöver vi så många som möjligt som provar den, både i syfte att få feedback på om frågeformuleringarna är tydliga och för att göra preliminära analyser av svaren.

Vi vore väldigt tacksamma om du ville bidra med ca 10 minuter av din tid för att svara på frågorna. Jag tycker själv att frågorna är intressanta, kanske kan föda en givande reflektion om ditt liv. Här är länken:

https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=47649

OBS: det är något mysko med länken så du kan behöva kopiera den och klistra in den i webläsarprogrammet för att få det att fungera.

Om du har frågor eller kommentarer så kontakta min kollega: david.andersson@chalmers.se

Igår höll jag en kort föreläsning om något som varken jag eller någon annan (vad jag vet) har talat om tidigare. Tidspolitik är ett nytt ord och det var utmanande för mig att försöka fylla det med ett vettigt innehåll. Hur vi använder vår tid är något som vi ofta ser på som något individuellt och personligt. Men naturligtvis så påverkas det av politik. Vår tidsanvändning idag har påverkats tidspolitiska reformer som till exempel arbetstidsförkortningar, semesterregler, föräldraledighet och nu senast RUT-avdraget.

Hur kan man då definiera ordet tidspolitik? Vad innebär en hög tidsmässig välfärd? Vad har de olika partierna för tidspolitiska förslag? Vilka andra, mer radikala, tidspolitiska förslag finns? Vill du veta hur jag tänker om detta så kan du titta på de bilder som jag använde igår, de finns här: Tidspolitik 100914.

Huvuddelen av tiden användes till samtal mellan deltagarna. En del pratade om vad tidsmässig välfärd egentligen är. Ovanstående bilder är vidareutvecklade efter denna diskussion. Andra pratade om 10 000 kronorsfrågan: Hur kan finansieringen av offentliga sektorn och pensionerna klaras om vi jobbar mindre? Här fanns idéer om att skära ner på offentliga utgifter, som till exempel vägbyggen. Förändringar i skattesystemet diskuterades också, t ex höjda marginalskatter, höjd moms eller höjd skatt på utsläpp. Kanske skulle människor också bli friskare av att inte jobba så mycket och därigenom orsaka mindre vårdkostnader. Kanske skulle också den ideella sektorn kunna spela en större roll i ett samhälle där människor inte arbetar lika mycket.

Dela gärna med dig av dina tankar kring tidspolitik nedan.

Det är lätt att få känslan av att så som jag lever nu är det enda möjliga. I den mycket intressanta dokumentären ”Den nya tiden”  får vi följa följa sju människor i Sverige under några år. Peter Magnusson, som har gjort filmen, har funnit sköna och kontrastfyllda typer, bland annat festfixaren i Stockholm, den pensionerade samen, den stressade storstadsmamman med 6 miljoner i lån och paret som bygger sig en stuga i skogen.

Jag såg filmen med min fru och den väckte spännande diskussioner om hur vi vill leva våra liv framöver.

Blir du nyfiken så klicka här (filmen finns tillgänglig på SVT till den 7 december).

PS. Tack Erika Wörman som tipsade mig om filmen genom en kommentar på mitt tidigare blogginlägg.